I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Så kom man då till det ögonblicket man väntat på hela dagen. Komma hem, sitta vid datorn och berätta allt för Gabbi. Då inser man att man inte alls vill sitta och skriva ner allt. Jag vet inte vad jag vill, men än att citera detta:
Känn på pulsen kom intill.
Så nära, blunda, formas in!
Ingen får veta någonting.
Nej aldrig någonsin.
Prata lite tyst med mig en stund.
Tills orden börjar blandas i din mun.
Det behöver inte vara sant.
Eller särskilt intressant.

Lagom avslöjande, lagom missvisande.
HERREGUD.
äh, detaljer kommer nog nån annan gång.