I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Så var det bara fyra dagar kvar.

Jag klarar inte av att sitta i solen trots att jag är halvnaken och jag borde vara på stranden och ligga i vattnet hela tiden som förr. Jag antar att min bror & pappa är där men dom är elaka och struntar i mig. Dessutom känner jag mig rastlös. ROA MIG!

Men när jag gick hem från jobbet med den varma vinden i håret kom jag på att det fan är sjukt att det är typ två år sen jag & Anna såg Lasse i Malmö (med matmissbruk och sånt) och att jag fortfarande kan känna hur det kändes att stå där med varm vind i ansiktet och höra elegi! Och snart ett år sen vi + Elsie såg honom i Stockholm. Jag borde åka till Stockholm i helgen. Jag gör nog det. Eller ja, beror lite på omständigheterna och sånt men antagligen.

Det bästa måste ändå vara att jag inte känner nåt behov av att skriva om helgen, som jag alltid gör.