I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Men nu är det såhär att jag är rädd, jätterädd. Har varit i en evighet också. Rädd. Och jag ska inte vara rädd. Inte än. Isf sen, och om det visar sig att jag har varit rädd av rädd anledning (vilket jag egentligen inte tror) så vet jag verkligen inte vad som händer. Jag kommer inte vara rädd iaf. Aldrig rädd. Jag vill inte vara rädd, varför måste jag vara rädd? Innerst inne är vi likadana!

Åh, gud vad jag har saknat detta insåg jag nu.
Åhhåhåhåhåhå :')

Nej som sagt, inte rädd. Även om jag vet att jag blir varje gång. Alltid. Gång på gång. I hela mitt liv. Komiskt nästan. Nää, hur var det med deppiga bloggar nu? Inte. Just det. Glada fina bloggar!
Men du kan slå tills det vita, vita hatet är allt som återstår.
Jag har iaf gjort lite engelska. Och imorron försvinner spanskan från listan. Det känns iaf skönt!