I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Men idag så saknar jag nästan alla som har ett par ben.
Seriöst.

Jag saknar högstadiet. Eller egentligen inte men känslan.
KÄNSLAN. Tänk att gå till matsalen, sucka och äta med SOFIA! herrejesus.
(jag saknar sofia varje dag. speciellt när jag ser hennes syster sitta där och äta)

Tänk att ha matte med palle, petter och toffe.
Tänk att vinna nästan allt som går att vinna och ha världens vi-känsla.

Jag saknar gymnastiet. Och jag har liksom bara varit därifrån två veckor.
Där kan man snacka om söta människor.
Och fy vad jag ska dra med sofie på mando i mars! (och det känns bra att man kan köpa biljetter nu)

OCH ICKE ATT FÖRGLÖMMA:
Jag saknar stugfolket. Och nyår kommer bli så himla jävla bäst så det är nästan tår-varning bara genom att tänka på det.