I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Känner ungefär som jag kände för exakt ett år sen; IMORRON ÄR DET OKTOBER (plus ett ansikte på en chockad Sanne)! Varför är det ingen som förbereder mig på den här chocken nångång? Nåväl, nu är jag hemma i lilla, fina, gråa Förslöv och det mesta känns faktiskt helt okej. Det är ju nästan så att man saknar att bo hemma (gud, räknar jag mig redan som utflyttad?) Snart ska jag äta smörgåstårta och kanske kanske kanske ta ett jättelitet glas vin. Det känns ju sådär att bryta sitt vita löfte två gången på mindre än en vecka. 

(förövrigt är jag så himla himla trött och jag skulle vara väldigt tacksam om ni ville hålla tummarna för mig på fredag mellan åtta och tolv!)