I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Det känns som om jag borde skriva om fredagskvällen som verkligen var topp tre av utekvällar nånsin. Topp tre av festtillfällen överhuvudtaget kanske tom. Jag var så fruktansvärt lycklig! Kvällen började i Kävlinge med vin hos Emelie med hennes vän Anna. Sen tog vi tåget till Malmö (där vi träffade Sissa + vän) och förflyttade oss till Bodoni och Tomboy. Fint, fint, fint! Det kändes ungefär som att hitta hem. Lite som "åh, här borde jag alltid vara". Musiken var fin och jag dansade mest hela tiden (!). Jag brukar aldrig gilla att dansa. Där träffade jag Alex och lite annat folk som man vet lite smått vem dom är. Jag blev lämnad ensam när dom andra drog till Deep och när lamporna tändes vid tre fattade jag ingenting. Träffade sen upp Aggi & Mimmi utanför KB och drog med dom till Deep där lyckligheten fortsatte. Sen förstod jag inte riktigt vad som hände men plötsligt var klockan sex, jag var hesare än hesast och låg och sov i en soffa i Limhamn.
Lyckligheten fortsatte på lördagen. När jag & Emelie åkte till centralen så skrek verkligen hela Malmö bara vår! Satt och log sådär fånigt på tåget hem sen. Det var fint! (hade min dator varit hemma hade ni fått se bilder)

Idag har min dator som sagt gått sönder, lite bittert men jag har insett att jag har mat på bordet och inte föddes med HIV så det är ganska okej nu. Och jag & mami har varit på bio, män som hatar kvinnor. Den var bra men boken är så mycket bättre. Nu ska jag jobba i fyra veckor. Känns sådär men man vill ju inte klaga när man egentligen mår väldigt bra.