I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

 

Hon har alltså varit min alldeles egna i sex månader idag. Väldigt, väldigt, väldigt fint! Frågan är om jag nånsin varit lyckligare.

Nu har jag tillbringat ett dygn i Förslöv. Det har varit fint och mysigt på alla sätt och vis, och jag är väldigt glad över att jag lyssnade på mig själv och struntade i festen och åkte hit och vilade istället. Gårdagen tillbringade jag med massa mat, diverse facebook-spel och väldigt mycket sömn. Välbehövligt. Idag lyssnar jag mest på den nya kent-skivan och tycker redan att den är bra, snart ska jag äta farsdagsmiddag innan jag hoppar på bussen för en två timmars-resa hem.

Ibland kan det vara en torsdag i november. Ibland kan det vara en torsdag i november och man kommer hem från fyra timmars tentaskrivning. Då är det väldigt fint att bli mött av lunch och skumpa och hjärtbröd! Bara så att ni vet.

 

Nej nu glömmer jag allt vad skolångelst och skolpanik heter och bäddar ner mig i min säng med min nygjorda fläta och läser i min fina bok. Och tänker på Emelie för jag vet hur mycket hon hatar dessa jobbnätter där hon måste hålla sig vaken tills sju imorron bitti.

(nångång för ungefär ett år sen lovade jag mig själv att börja lyssna mer på mig själv och bara göra saker jag verkligen ville göra och inte bara göra saker för andra människors skull hela tiden. känner att det är dags att påminna mig om det igen)

puss

Jag är uppenbarligen världens sämsta på att plugga, världens sämsta på att diska och världens sämsta på att orka springa upp på vinden med saker. Och jag är sådär läskigt trött hela tiden. Idag lyckades jag iaf smita ifrån skolan efter lunch och jag tycker att det är ganska mysigt att få göra skolarbete hemma för en gångs skull. Nu borde jag koka mig en kopp te och börja titta på tenta-frågor (åh, jag stressar ihjäl mig över dessa jävla tenta-frågorna).

Tycker för övrigt att det är hemskt med människor som jobbar kväll/natt när dom istället kunde varit här och pussat på mig. Men jag uppskattar vykort från människor man verkligen, verkligen, verkligen inte hade förväntat sig från. Speciellt utan att man gett dom sin nya adress.

(lördagens känsla sitter faktiskt fortfarande kvar lite, jag har verkligen ingen aning om vad jag gett mig in i eller vad jag håller på med. förhoppningsvis hinner jag fundera ut det inom tre år.)

Hej. Idag har jag burit det tyngsta jag nånsin burit. I natt ska jag sova i min säng för sista gången på jag vet inte hur länge. Och imorron är jag Malmöbo på riktigt. Sinnes.
Ps, jag önskar lite att det inte hade hänt så mycket hela tiden så att jag hade haft tid och ringa alla dom samtalen jag faktiskt vill ringa.

Nu är det läggdags, morgondagen kommer bli minst lika lång som denna dag varit. Puss

Känner ungefär som jag kände för exakt ett år sen; IMORRON ÄR DET OKTOBER (plus ett ansikte på en chockad Sanne)! Varför är det ingen som förbereder mig på den här chocken nångång? Nåväl, nu är jag hemma i lilla, fina, gråa Förslöv och det mesta känns faktiskt helt okej. Det är ju nästan så att man saknar att bo hemma (gud, räknar jag mig redan som utflyttad?) Snart ska jag äta smörgåstårta och kanske kanske kanske ta ett jättelitet glas vin. Det känns ju sådär att bryta sitt vita löfte två gången på mindre än en vecka. 

(förövrigt är jag så himla himla trött och jag skulle vara väldigt tacksam om ni ville hålla tummarna för mig på fredag mellan åtta och tolv!)

Hej. Jag pluggar skallen av mig. Imorron ska min grupp redovisa vårt grupparbete och den ena tjejen som ska redovisa har fått feber och vill att nån annan ska förbereda sig. (jag dör verkligen om jag kommer tvingas stå inför 90 pers imorron och berätta om vår miljökatastrof utan att vara förberedd!) Jag mår väldigt illa, har en huvudvärk som långsamt dödar mig och är så trött att jag knappt vet vad jag heter. På fredag ska jag ha min allra första tenta och jag börjar bli lite nervös. Snart ska jag flytta men jag har inte ens börjat packa och jag borde köpa massor av nya saker (typ, säng, soffa, köksbord osv osv) och mina pengar kommer gå åt som smör i solsken. Som om inte det vore nog ska Emelie nu jobba natt två nätter i rad och vi kommer gå om varandra. När hon kommer från jobb går jag till skolan och när jag kommer från skolan åker hon till jobb.

Positivt just nu är iaf att jag bara har kort lektion på onsdag och inget alls på torsdag så jag (förutom att plugga skallen av mig) kan åka hem till min pappa som fyller år och leka med Anna som jag inte lekt med på år känns det som.

Det känns lite stressigt just nu bara.

Hej jag heter Sanne och mitt alkoholintag känns sådär. Jag blir nån jag inte vill bli, gråter stup i kvarten och varje gång man vill umgås med någon nuförtiden så känns det som om det betyder att man ska bli full. Nej, nu är det jag som tar en vit period! Jag kommer verkligen få jobba med det men just nu känns det så jävla värt. Hejdå vinet, hejdå ölen och hejdå vodkan.

Idag är en såndär dag då jag vaknade lika tidigt som vanligt fast det är lördag och jag skulle fått sova till halv tre om jag hade velat. Men icke. Igår somnade jag med en konstig känsla i magen. Idag vaknade jag med tre missade samtal och en betydligt finare magkänsla.

Och anledningen till att jag inte riktigt bloggar nu är dels att det händer så fruktansvärt mycket just nu (och att jag nästan bor i en kappsäck) att jag inte riktigt hinner med och dels att jag inte vill att ni ska läsa om det som händer på internet. Jag vill ju berätta det själv. Och jag är väldigt medveten om att det är jag som är dålig på att höra av mig, inte ni. Men jag tänker på er hela hela tiden, verkligen.

(Nu blev detta ett sånt där konstigt inlägg som blev riktat till en massa människor men om jag tänker efter så är alla mina inlägg riktade till någon.)

Gud, jag hittade nyss min dagbok från femman: "jag har precis sett på fucking åmål och om min kompis sa att hon var lesbisk skulle jag kramat henne och sagt lyckos dig. Tjejer är ju normalare än killar" Hahahaha. Så fint så. Gud man bytte ju kille varje dag och helt plötligt var man jättekär och i nästa sekund var man kär i någon annan. Mellanstadiet var allt en fin tid!

Hej & hopp. Jag sitter i mitt andra hem i Kävlinge och väntar på Emelie som snart kommer hem från jobbet. Jag är, just nu, så trött på att plugga att jag mår lite illa. Och helt seriöst skulle jag kunnat somna för en timme sen. Allt det här nya med högskola tär på en kan jag ärligt erkänna. Jag har tom börjat fundera på hur jag ska göra efter denna kursen men det här med misslyckande är ju inte min grej så antagligen biter jag ihop. På lägenhetsfronten är det mörkt igen. Den lägenheten jag & mami budat på i en vecka har skitit sig och det känns otroligt påfrestande att få börja om på ny kula. Förhoppningsvis lyckas vi få den andra lägenheten vi börjat titta på som faktiskt ligger i samma hus som den första och som har lite lägre utgångspris men just nu vågar jag inte hoppas på nånting.
Imorron är det dock fredag och jag & Emelie planerar att göra en klassiker i våra sammanhang, börja på tomboy och sluta på deep. Gayklubb är ju lite vår grej. Men först ska jag på en föreläsning. Jag hoppas vid gudarna på att den är intressant annars lär koncentrationen inte vara hög. Godnatt!

Borde nog inte blogga överhuvudtaget men det finns bara en enda fråga som ekar i mitt huvud; "hur i helvete kunde jag & Emmy överleva med än en vecka ifrån varandra?" Och egentligen låter jag väl bara som en såndär äckligt nykär människa. Men gud, med än 23 timmar ifrån henne är ett helvete. På riktigt. Och nu borde jag väl supa skallen av mig 10 meter från min säng. Sånt är fint. Men sängen är tom.

Jag har alltså börjat skolan igen. Helt plötsligt sitter man i en giant sal med 88 andra människor och lyssnar på en seriös föreläsning. Men det känns bra. Bra i den lilla stora magen. Och jag tänker lära mig allt jag inte kan. Så att jag kan få ett fint miljöjobb sen. Ja-a! Och det är förresten väldigt spännande att gå i samma hus som kära lilla Mediegymnasiet.

Och dessutom har jag så gott som flyttat in hos Emelie. Det känns så himla fint. Igår var jag inte riktigt upplagd för att åka hem så jag grät några tårar i hennes famn och stannade kvar. Åhå. Fast nu har jag faktiskt flyttat hem i några dagar. Imorron ska jag åka till Malmö i två timmar, ha en föreläsning i två timmar och sen åka hem i två timmar. Yey. Jag har en svag känsla av att jag inte vill åka tåg på ett tag efter det. Helgen ska bli lugn och fin och jag ska renskriva anteckningar och gå på lägenhetsvisningar i mina drömmars stad.

Nu känner jag att en kopp te och en kvällsmacka hade varit fint! Och sen lite skol-koll på det kanske. Puss

Imorron är det den första september och jag börjar skolan igen. Jag kan ju säga som så att det ger mig lite ont i magen och att jag är så nervös att jag mår illa. Gud. Vad har jag gett mig in på?

Igårkväll kom jag hem från den kungliga huvudstaden. Stockholm var för en gångs skull riktigt fint även om popaganda-konceptet gjorde allt lite knepigt. Att inte få ta in alkohol på området och att dom bara serverade öl/vin i öltältet gör ju dock parken bredvid till en jättebra idé (tills man vill se ett band vill säga). Nåja, nästa år borde man strunta i att köpa biljetter och bara sitta utanför och dricka vin. Eller hänga på beertime. Åhå, beertime och veckans shotbricka i mitt hjärta. Och att promenera runt i Lidingö centrum ger ju lite flashbacks från typ 2006. Fast 06 fick man inte hänga på det gigantiska systembolaget.

Nu borde jag packa upp, tvätta och känna mig lite ensam innan jag tar bussen och möter upp Lovisa för att göra nåt bra av sensommarens sista lediga dag. Och sen åker jag nog söderöver och försöker somna i en trygg famn.

Och är det verkligen säkert att man inte får komma full till skolan?

Hej, för ett år sen var jag & Anna i Greklandet i denna stund. Hade ju inte varit helt fel just nu kan jag ju känna. Nu är Stockholm iaf helt fixat och innan gjorde jag pannkakor men lyckat resultat för typ första gången ever. Och för två sek sedan fick jag ett sms där det stod "velkomen". Puss

Det där med att ta beslut som gör en lugn och lite mer tillfreds är bra, även om det enda som gör mig riktigt lugn nu är hon och hennes fina ord i mitt öra. Innan ringde min chef men herregud, jag har faktiskt semester eller har slutat eller vad det nu är så nej, jag tänker inte jobba. Imorron ska jag ringa och säga det och dra nån vit lögn och han ska inte få övertala mig. Nej. (ävenomjagbehöverallapengarmankanfådennahösten)

I fredags hade Linnea iaf inflyttnings-/förfest och det var egentligen hur fint som helst tills ingen alls var fint, bara svart, mitt i Folkets park nångång efter nio. Gud, det var länge sen jag grät så mycket. I så många timmar. I så många människors famnar. Och egentligen borde det inte alls bli en liten anteckning i en blogg. Det borde bli ett samtal där vi kan prata ut om allt. För jag insåg ju faktiskt att det inte finns nån som är tankeläsare och jag tror alltid att alla förstår hur jag tänker & känner när det egentligen inte finns nån människa i hela världen jag kan begära det av.

Och herregud, på onsdag åker jag & Emelie till Stockholm på sommarens sista äventyr. Dessutom har jag inte en enda aning om vad som håller på att hända med mitt psyke eller med det konstanta illamåendet jag lider av. Men jag tror, efter läsandet av känslor från tidigare år, att det alltid blir såhär på hösten. För hösten är påväg. Det känns i luften. Den börjar bli frisk.

Igår var det Malmöfestivalsinvigning. Ständigt denna hatkärlek alltså. Men tillslut blev det en fin kväll/natt. Pariserhjulet snurrade ju! (det är konstig med pariserhjul, jag får precis samma känsla som när jag flyger. påväg upp är jag livrädd men när man är påväg ner igen är jag hur lugn som helst). Fast det var lite skumt att dom enda jag & Emelie lyckades möta upp var Linnea & Anna L. Faktiskt.