I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag kommer på mig själv med att tycka att det fortfarande är spännande att tvätta i en riktig tvättstuga med två maskiner och en fungerande torktumlare och att det fortfarande är nytt att diska för hand och ställa disken i ett diskställ. Fast mest fascinerad blir jag av att konstatera att dessa känslor gör att det känns roligt. Skumt.

Jag har idag insett att jag är världens sämsta på att plugga när ingen sitter bredvid mig och klappar lite extra på mig när jag drabbas av den vanliga fan-jag-har-sökt-efter-något-i-tre-minuter-utan-att-hitta-nåt-paniken. Alltså, jag borde verkligen skaffa mig ett tålamod!

Dessutom känns det så konstigt att läsa det där. Det känns som om jag öppnat en ytterst privat dagbok utan att ha tillåtelse fast det faktiskt ligger ute på den stora webben där vem som helst får läsa. Och jag hatar att det känns sådär, jag hatar att jag ska behöva läsa om det där. Jag vill höra dig säga det. Till mig.

Jag är stressad och har ångest i varenda kroppsdel i min lila kropp. Jag vill bara trycka på stoppknappen lite, lite till. Och så vill jag ha sommar eller åtminstone vår. Snälla. Det är verkligen sjukt hur ett enda ord kan få hela min värld att rasa fortfarande. Redovisa. Uh, ryser i hela, hela kroppen.

Finaste nyårsdagen på väldigt väldigt länge! Gott nytt 2010!