I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you 'I don't need'.

Hela allt känns så konstigt. Det känns som om jag skulle kunna börja gråta vilken sekund dom helst. Det känns tomt, som om nåt fattas. Sen nästa sekund kommer jag att tänka på att om 24 timmar ligger jag och sover i Annas soffa och ska snart gå upp. Då blir jag sådär bubblig i magen och lagom glad. Det är konstigt ibland.

Nej, jag tror jag ger upp detta och borstar tänder istället.
Faktiskt.